det följande vår uppgift att karaktärisera ett par af de viktigaste af dessa moderna samhällsorgan, att i allmänna drag skissera deras politik och ange fältet för deras verksamhet, men också att, såvidt redan nu är möjligt, söka bestämma gränserna för deras användbarhet, utfinna de punkter, där stat och kommun ha att ta vid, och på den vägen fastställa de viktigaste uppgifterna för offentlig socialpolitik.
Liberalism och Socialpolitik.
Socialpolitikens program framträder kanske ändå klarare och skarpare, om vi dra opp de gränslinjer, som skilja denna nya riktning från den gamla s. k. liberala ekonomien.
Som grundläggare af den liberala ekonomien betecknar man vanligen Adam Smith, ehuru denna skola naturligtvis lika litet som någon annan stor idéströmning skapats af en ensam man. Adam Smith hade med sitt hufvudverk »Nationernas välstånd» (1776) ställt sig i den lifligaste opposition mot det gamla från medeltiden nedärfda tvångssystemet med allt dess statsförmyndarskap och dess oändliga reglerande af alla ekonomiska förhållanden och i stället fordrat det vidast möjliga spelrum för individens initiativ och handlingskraft. Det utsäde han sått hade fallit i god jord och bar snart nog frukt i en omfattande och grundlig reform af Englands handelspolitik, den inre såväl som den yttre. Skråväsendet, som med allt sitt reglerande af lärlingsväsendet ytterst afsåg att skapa monopol för vissa näringsidkare, måste nu falla. Det hade visserligen endast delvis behärskat det engelska näringslifvet, då de nyuppkomna industrierna ansågos stå utanför den gamla lagstiftningen. Men så snart frihandelns män under 1800-talets första decennerier började få afgörande inflytande på landets politik, infördes full