ursprungligen hägrat som det egentliga målet. Men till lycka för hela rörelsen togo de två första punkterna så mycken uppmärksamhet i anspråk, att alla de öfriga målen skötos åt sidan. Och på det sättet samlades alla krafter om en stor sak, den att skapa en kooperativ organisation för tillgodoseendet af medlemmarnes behof.
Hvad som gjorde Rochdale’sföreningen till en verklig konsumentassociation var det stadgandet, att vinsten skulle delas i proportion till hvar medlems inköp. Denna enkla och skenbart oviktiga föreskrift betydde i själfva verket ingenting mindre än profitens fullständiga utrotande och därför också möjligheten af rörelsens utveckling till en stor, öppen demokrati. Ty om vinsten i en detaljhandel på detta sätt utdelas mellan köparne, så är det liktydigt med att man alldeles ingen vinst beräknar, utan säljer varorna till nettopris. Nu kunde någon invända, att det vore enklare att då från början sälja varorna till nettopris, så att aldrig någon vinst uppkomme. Men hvarje affärsman förstår att detta är praktiskt omöjligt. Man kan icke lefva på en alltför smal mariginal; för att vara säker på att man ej gör förlust måste man beräkna prisen så att man gör en vinst. Det enklaste var då naturligtvis att begära samma pris som voro vanliga i andra detaljaffärer och sedan utdela möjligen uppkommande vinst i förhållande till hvad hvar och en köpt.
En förening, som var byggd på denna grundval, hade naturligtvis intet intresse af att sluta sig; den vinstandel föreningen hade att tillstå en ny medlem motsvarade endast den ökade omsättning denna medlem tillfört föreningen; de gamla delägarne kunde ju omöjligen bli lidande härpå. Tvärtom låg det tydligen i deras intresse att föreningen växte så mycket som möjligt, då ju en större omsättning alltid måste medföra möjlighet af att göra fördelaktigare inköp. Också
