kooperativa konsumtionsföreningarna icke blott i England utan också i så många andra länder.
Den förening, som grundats af dessa »Rochdale's pioniärer», hade 1897 icke mindre än 12,775 medlemmar, ägde ett kapital på 6,3 mill. kr., en omsättning af 5,3 mill. kr. och gjorde en vinst af 680,000 kr. Vid sidan af sin egentliga affärsverksamhet hade föreningen 18 läsrum med omkring 20,000 band jämte en mängd boningshus. Men ännu större betydelse fick föreningen genom det exempel den gaf: rundt omkring i norra England och i Skottland växte nu kooperativa bodar upp efter Rochdale’s mönster. Medan så oändligt många andra kooperationsförsök misslyckats, har denna rörelse visat sig äga lifskraft nog att besegra alla hinder och svårigheter, visat sig vara något för praktisk socialpolitik att bygga på. Det är därför som Rochdaleföreningen ännu i dag förtjänar vår alldeles särskilda uppmärksamhet.
Låt oss först se på de mål som dessa »pioniärer» ställde sig. De voro:
att uppsätta en bod för försäljning af lifsmedel, kläder o. s. v.;
att bygga eller köpa hus till bostäder för medlemmarna;
att fabricera sådana artiklar, som föreningen kunde komma att bestämma, för att sysselsätta arbetslösa eller illa aflönade medlemmar;
att i samma ändamål drifva landtbruk;
att så snart som möjligt öfvergå till en organisation af alla krafter i produktionens, distributionens, uppfostrans och regeringens tjänst; att med andra ord upprätta en själfförsörjande hemkoloni i gemensamt intresse, eller hjälpa andra föreningar att grunda dylika kolonier.
Denna sista punkt visar hur äfven för den moderna kooperativa rörelsen den socialistiska framtidsstaten
