bruk arrenderade sin jord: jordägaren spelade bort hela sin förmögenhet, och kreditorerna lade beslag på egendomen; kolonisterna fingo ej ens ersättning för sina förbättringar på jorden.
Det är gemensamt för hela raden af dessa äldre, utopiska såväl som experimenterande socialister, att de sökte lösningen af hela det sociala problemet i en enda organisationsform, de ville anförtro alla samhällets funktioner åt ett enda samhällsorgan. Visserligen tillmätte de den gamla statens verksamhet en mycket ringa betydelse, och den nya »kommunens» väsentliga uppgift blef därför samhällets ekonomiska ledning. Men i alla fall skulle denna kommun samtidigt sköta både produktion och distribution och tillvarataga så skilda intressen som producenters och konsumenters.
Någon blick för att samhället behöfver flere olika organ för att lösa sina många olikartade uppgifter finner man näppeligen inom den äldre socialismen. Dess sociala formlära är ännu synnerligen outvecklad, och det är uppenbarligen förnämligast på grund af denna brist som hela skolan hindras från att skapa några sociala organisationer af verklig och bestående bärkraft. Också går hela den följande mera fruktbara utvecklingen hand i hand med en vidgad och fördjupad sociologisk uppfattning.
Denna utveckling är väsentligen en differentieringsprocess: man börjar angripa det sociala problemet från olika sidor; man specialiserar sig, några rikta hela sin uppmärksamhet på att organisera konsumenterna, andra sätta som sin uppgift att samla arbetarna såsom producenter till sociala enheter. I begynnelsen gör man detta med tanke på den enda organisationen, den kommunistiska framtidsstaten såsom slutmål. Men småningom viker denna dimbild, och det praktiska sociala organisationsarbetet, som man har under sina händer, växer ut
