Cabet lyckades 1848 förverkliga sina principer genom att grunda en koloni i Illinois i Nordamerika, men blef senare själf jämte sina närmaste anhängare utstött ur densamma. Ännu i dag finnas i Förenta Staterna ett par »ikariska kommuner», hvilka synas vara rätt lifskraftiga. Cabet’s samhällsideal var en association, hvars alla medlemmar, män som kvinnor, äro skyldiga att arbeta vissa timmar om dagen. Produkten delas lika mellan alla, och konsumtionen regleras ända till fullkomlig uniformitet i beklädnaden. Som man ser ett starkt kommunistiskt samhälle!
Af vida större betydelse för hela den följande utvecklingen blef den engelske fabriksidkaren och socialisten Robert Owen’s verksamhet. Vi få senare tillfälle att utförligare sysselsätta oss med denne märkvärdige man och hans idéer. Här måste vi emellertid erinra om hans kommunistiska kolonier. Owen hade redan 1817 under den dåvarande krisen föreslagit, att sammanföra de arbetslösa i grupper, så att alla viktigare yrken blefvo företrädda inom hvar grupp. Medlemmarna af en sådan grupp skulle då kunna producera för hvarandra, och hvar grupp skulle sålunda bli i stånd att försörja sig själf. På detta enkla och naturliga sätt skulle man alltså göra slut på arbetslösheten. Denna idé genomträngde Owen så, att han snart kom att se lösningen af hela den sociala frågan i en fullständig uppdelning af samhället i små själfförsörjande kommuner. En handlingens man som han var, lät han snart sitt program följas af praktiska experiment. År 1824 grundades kolonien »New-Harmony» i Indiana i Nord-Amerika. Sedan följde liknande företag i Mexiko och i hemlandet. Alla dessa företag misslyckades. En enda koloni hade framgång och blomstrade en tid, till dess en yttre omständighet medförde dess undergång. Det var den irländska kolonien Ralahine, som efter engelskt
