vaktmästaren Erik Lindborg och Anna Catharina Burgin, att hon ej hade några syskon utan blott en styfbroder (som afled vid unga år), att hon var född 1734 eller 1735 och att hon vid moderns död utom sitt fädernearf blef ägarinna af omkring 4,000 d. kpmt.
Ulrica Arfvidsson utgick sålunda från ett välbärgadt hem och hade antagligen erhållit en vårdad uppfostran. Bland kvarlåtenskapen efter hennes fader upptages en liten boksamling, som innehållande åtskilliga planschverk, historiska skrifter, andaktsböcker och skolböcker m. m. tyder härpå, och möjligen hade läsningen af sådana verk som »Paulini Gothi Gyldene Clenodium», »Then Bibliska Lustgården», »Guds verk och hvila», »Svedbergs dödstankar» m. fl. inflytande på den unga kvinnans själslif och längre fram förmedlade hennes intressen för mysticismen.
Efter moderns frånfälle försålde Ulrica Arfvidsson huset vid Stora Gråmunkegränd och flyttade som förut nämnts till Jakobs församling.
När Ulrica Arfvidsson valde sin bostad vid
Lästmakaregatan, berodde detta antagligen därpå att hon
sedan gammalt var bekant med husets ägare,
mästerkocken vid k. hofvet Carl Harelius, som varit en af
hennes faders kamrater. Oafsedt andra förmåner kunde
hon ju af honom också ha nytta genom de
meddelanden, han på grund af sin befattning och beröring med
lakejer och andra betjänte vid slottet var i tillfälle att
lämna om hvad som hände och tilldrog sig på högsta
ort och i de förnäma kretsar, bland hvilka hon räknade
sina bästa kunder. Med bosättningen vid
Lästmakaregatan tycks nämligen hennes verksamhet som sibylla
