år 1732 af gardeskarlen Erik Söderman, 1747 af assistenten E. Brovall, 1756 af trädgårdsmästaren E. Lindbom, därpå af hofkamreraren Friedrich Gröning och åren 1768 och 1788 af murgesällen Carl Lind hvilken som förut nämnts försålde den till Timmermansorden. Sedan denna år 1796 upplåtit samtliga lägenheterna på tomten åt sitt från Träskängen delvis flyttade hospital, bodde i gården inga andra än hospitalshjonen och deras sköterska, och det måste sålunda ha varit före 1796, som mamsell Arfvidsson skulle ha bott i stugan. Att hon, enligt F. Heurlins uppgift, också skulle varit dennas ägarinna, är såsom framgår af de nyss lämnade ägouppgifterna omöjligt. Någon kan emellertid invända, att hon kanske var murgesällen Linds hustru, men denna var 1780 blott 26 år gammal och kan följaktligen ej identifieras med en spåkvinna, som allmänt redan vid denna tid uppgifves ha varit åtskilligt till åren. För öfrigt tycks Lind redan i slutet af 1770-talet ha flyttat från gården och hyrt ut den, ty i mantalslängden för 1780 uppgifves han jämte de sina vara boende i kvarteret Nedre Vätan i Johannes församling.
Det återstår sålunda att söka mamsell Arfvidsson bland hyresgästerna i gården under perioden 1780—1796, och man har då att välja bland följande i afseende på åldern passande fruntimmer, som kunna tänkas ha representerat hennes alibi:
- ryttareänkan Sara Engman,
- fru Kallberg,
- volontärshustrun Helena Wiberg, och
- murdrängsänkan Catharina Rosenström.
Den förstnämnda af dessa hade bos sig inneboende 4 gifta och 2 ogifta soldater, hvadan hon utan
