holms Posttidningar bär vittne. Men först sedan löjtnant Ulfvenklou år 1783 kommit till Stockholm och såsom mystiker och andebesvärjare lyckats innästla sig i hertig Carls gunst, blef det fart i företaget, och det är möjligt att Chierlin här tog initiativet genom att fästa Ulfvenklous uppmärksamhet på prinsessans förekomst och de lofvande utsikterna. Vid de i februari 1784 påbörjade gräfningarna biträdde nämligen Chierlin och gjorde vakttjänst.
Ulfvenklou spelade emellertid hufvudrollen och ägde tydligen därför de bästa förutsättningar, såsom framgår af efterföljande upplysningar om hans person, familjeförhållanden och föregåenden.
Född år 1756 samt son af kaptenen Johan Henrik Ulfvenklou eller Ulfklou, såsom namnet ofta skrefs, och Anna Juliana Wrangel af Lindeberg, tillhörde Henrik Gustaf en ansedd släkt, hvars stamfader var den antagligen från Tyskland under förra hälften af 1600-talet till Sverige inflyttade handelsmannen och rådmannen i Stockholm Henrik Wulf. Mycket förmögen, ägde denne bland annat ett hus i Fru Gunillas gränd[1] vid Österlånggatan, d. v. s. ej långt ifrån samma trakt, där hans ättling utförde sina märkvärdiga bedrifter; men för öfrigt vet man föga mer om honom än att han som kommissarie i kommerskollegium år 1654 blef adlad med namnet Ulfvenklou (ursprungligen Wulfklou), att han skref sig till Björnö i Kalmar län och Wansta i Södertörn samt var två gånger gift och jämte flera döttrar hade sonen Henrik, som valde krigarebanan och var öfverste och kommendant i Kalmar, då han år
- ↑ Belägen i kvarteret Phoebus, men sedan länge igenstängd både åt Österlånggatan och åt Skeppsbron.
