Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

klou i lifliga förbindelser, och vi skola i det följande se huru dessa hade ett direkt inflytande på utvecklingen af hans böjelse för mysticismen.

Om Henrik Gustafs ungdomsår och uppfostran föreligga blott få och knapphändiga uppgifter. Vid åtta års ålder förlorade han sin fader, och antagligen hade han sedan sitt hem dels hos modern på Skäggenäs i Kalmartrakten och dels hos grandonkeln på det närbelägna Kläckeberga, men antagligen äfven hos en af sina farbröder, öfversten Abraham Henrik Ulfvenklou, som var hans förmyndare, ägde Björnö och del i Kläckeberga samt var gift med en fröken von Grooth men barnlös. Sin militära utbildning erhöll han i Stockholm och Carlskrona, år 1775 blef han genom C. A. Ehrensvärds bemedling löjtnant vid flottan, och tidigt fick han tillfälle att vidga sina vyer och äfven utom fosterlandet fullborda sin sjömilitära utbildning. I likhet med så många andra unga svenskar vid denna tid gick han nämligen i utländsk eller närmare bestämdt fransk krigstjänst, och däri måtte han både ha uppfört sig hedrande och upplefvat många äfventyr, ty då han i början af 1780-talet återkom till fosterlandet, var han prydd med den franska orden Pour les méerites

    Modren Fru Brigitta Skyttenhjelm, dottern af den förste biskopen i Calmar.»

    Härpå följer uppräkningen af hans befordringar och ämbeten och så till sist:

    «Hans nöjen voro Konst — Arbeten, Mekanik och miniaturmålning, kände af Öfverheten och den ryska Elisabeth; Hans ålderdomströst Studier, mäst de som förblifva. Utgången ur tiden, som timade 8 juli 1777.

    Detta minne reste Syster Sonens son Hindrich: Gustaf: Ulfklou, Capitaine och Riddare.»