om Cronhjort samt meddelanden om Henrik Gustafs förhållande till denne och borde ha öppnat hertigens ögon, såsom framgår af följande utdrag[1]: »Det ifrågavarande manuskriptet har i själfva verket befunnits bland en hög af min framlidne morbrors gamla papper, och jag knöt ihop detsamma med det öfriga för att vid lediga stunder undersöka innehållet; ty där fanns af alla slag: alkemi, kiromanti, astrologi och till och med kabalistik, tryckt såväl som i manuskript; men jag vågar försäkra E. Kongl Höghet, att där fanns ingenting, som kunde hafva gemenskap med den vördnadsvärda orden, hvars chef Ni är, icke ens den ringaste anledning, att denne morbroder varit medlem af någon slags orden. Om han tillhört frimurarna, skulle jag bedömt det af dekorationerna, och i sådant fall hade jag ej underlåtit att återställa dem, på samma sätt som hans Svärdsordens stora kors; tvärtom hade han själf uppfunnit en och utfört en i detalj på ett sätt, som föranlät mig, att af ren beskedlighet besluta att öfverlämna alltsammans åt eidbrasan, för att undandraga en alltför liflig inbillningskrafts synvillor hela världens kännedom, isynnerhet skämtarnes, som däruti funno stoff att kasta åtlöje på minnet af en i öfrigt ganska vördnadsvärd man, begåfvad med utmärkta egenskaper. Jag hastade likväl icke med verkställigheten af detta beslut; jag genomgick dessa papper, för att försöka upptäcka något nyttigt i en förståndig mans tankar, och jag förfor med all den varsamhet, som jag var skyldig blodsbandet och vördnaden för en mor-
- ↑ Brefvet återges in extenso i Crusenstolpes Carl XIII och Hedvig Elisabeth Charlotta. I, sid. 46 o. f.
