som afled redan samma år. Det måste sålunda ha varit hennes ande, som Ulfvenklou träffade och sladdrade med i Kläckeberga kyrka. — Frun i svarta sammetsroben torde också ha hört till andevärlden, såvida det ej var öfverste Ulfvenklous sorgklädda änka. — Svarta gubben slutligen var en allmogeman vid namn Håkan Persson, hvilken mycket riktigt ledsagade Ulfvenklou till Stockholm och spelade en roll i andra akten af skattgräfningen.
Denna började omedelbart efter Ulfvenklous återkomst i juli månad till hufvudstaden och försiggick under iakttagande af ett värdigt allvar och till och med en viss högtidlighet. Vandringen in i de mystiska källrarna företogs, skrifver sålunda Sturzen-Becker med stöd af Reuterholms anteckningar, med hela pompen af en frimurareprocession, de förnämsta personerna voro iklädda messhakar, och man drog fram med kors och svärd i handen. Det hela leddes af Ulfvenklou och Håkan Persson som »hemligt råd» och Reuterholm som »adjutant». Som uppsyningsmän vid arbetet fungerade hertigen, Sparre, Ruuth, Oxenstierna och Stenbock, vid »financeverket» voro anställda Bonde och Chierlin, och som vaktmästare paraderade Ulfvenklous betjänt Johan Fogelqvist. Äfven Ehrensvärd tyckes ha varit med, men knappast som troende, ty i ett bref till Oxenstierna längre fram skref han, att han ej tilltrodde »herr löjtnanten den styrka i andakt, som gör skillnaden i dessa saker» och att han, på begäran af Ulfvenklou om traktamente hade svarat, att han skulle få det så snart skatten kommit upp.
Den 24 juli, heter det i fortsättningen, promenerade löjtnant Ulfklo med slagrutan (en af de i Små-
