holm den 16 i samma månad, då han tänkte infinna sig i hertigens garderob, för att se, »om den pröfvade vännen Chæremon då i djupaste underdånighet slipper in», och han ger hertigen den antagligen hugnesamma underrättelsen, att de förmodligen onda andarna Sachar, Zorar, Drindin och Zanagotzi på befallning af Schems El blifvit arresterade, därför att »de incommoderat flere här i staden». Några dagar senare skrifver han emellertid, att han ej kan komma, emedan han begifvit sig till Björnö och där blifvit kvarhållen af sin tant öfverstinnan Ulfvenklou, som nu var ätskvärdheten själf; men för att trösta hertigen meddelar han, hur han varit nog lycklig att erhålla presidenten Cronhjorts papper och däribland rabbinen Abarbanels hemliga arbetsbok, »Clavis naturæ Abarbanelis». Han skickar också en hälsning från den förment döde grefve Cagliostro eller Stor-Cophtan. Med denne, den ryktbaraste af tidehvarfvets alla trollkarlar, stod naturligtvis Ulfvenklou i förbindelser på andevägen, och det är äfven möjligt att han under sin vistelse i Frankrike hade gjort hans personliga bekantskap, hvilket skulle kunna förklara åtminstone någon del af Ulfvenklous magiska färdigheter. Cagliostro var nämligen sedan sommaren 1781 bosatt i Paris och förvred under några år och till dess revolutionen gjorde ett slut på hans verksamhet åtskilliga starkare hjärnor än den svenske löjtnantens.[1]
Man kan lätt föreställa sig den tillfredsställelse, hvarmed hertigen emottog denna hälsning från Cagliostro,
- ↑ G. Lenotre: Bilder från revolutionen. Gamia byggnader och papper. 1:sta saml, sid. 145 o. f. Sthlm. 1909.
