delande af den framstående läkaren, assessor Johan Lorentz Odhelius[1]: »Utgången var den vanliga: en eller annan svag nervös patient af kvinnokönet fingo ryckningar och dåningar, andra starkare och af mankön kände icke däraf, ehuru ibland dem en eller annan hade brist på sömn, hvilken beskaffenhet efter Maisers försäkran omedelbart därigenom skulle förbättras.» — Assessorn, som i olikhet med flera af sina kolleger var en afgjord motståndare mot magnetismen och sedermera uppträdde äfven mot Silfverhielm, bifogar följande hädiska uttalande: »Jag, som dock är alldeles otrogen och kättare i den animaliska magnetismläran, tilltror mig emellertid genom grimaser och utvärtes affekterad allvarsamhet kunna hos lättrogna och svaga patienter uppväcka samma rörelser som den ortodoxaste Mesmerian, utan att betjäna mig af en lädergördel kring lifvet, full af gjorda hål och impregnerad af svafvel och järnfilspån eller af magnetiserade järn, eller elektriserade ämnen, eller intaget svafvel, hvarmed flera i Paris påstå sig kunna åstadkomma dessa rörelser, och all anledning är att Mesmer själf nyttjat.» — Som man ser inordnade assessor Odhelius den animala magnetismens verkningar inom det suggestiva området och var således en man vida före sin tid; men att han däri stod tämligen ensam äfven bland läkarne, skall i det följande visas.
Det var, som nämnts, i Rosenadlerska huset och enligt en anteckning af Gjörwell i våningen 2 trappor upp, som baron Silfverhielm inrättade sin baquet, men att närmare bestämma de lägenheter, han disponerade, har
- ↑ Nyaste efterrättelse om Hr Mesmers Diuriska Magnetisme. — Veckoskrift för läkare och naturforskare. B. 7, 1786.
