visat sig omöjligt, och själf tycks han ej ha bott i huset utan nöjt sig med att ha sin betjänt eller dräng boende där. I taxeringslängden för 1788 upptages nämligen bland hyresgästerna »herr captainen Carl Jöran Silfverhielm för drängen Norström». För öfrigt var huset rätt olika både till storlek och gestaltning mot i våra dagar, då hela kvarteret Aglaurus utgöres af en fastighet, som bekant tillhörig Stockholms stads brandförsäkringskontor, medan det, såsom förut antydts, under den gustavianska tiden bestod af två skilda hus, nämligen det Rosenadlerska, som upptog ungefär fyra femtedelar af kvarteret, och det slottsbyggmästaren Adolf Ulrik Kirstein tillhöriga f. d. Feifska huset, hvilket omfattade den återstående femtedelen och var beläget i hörnet af Stadssmedjegatan och Salviigränd[1]. Det förstnämnda, som här mest intresserar oss, tillhörde under förra hälften af 1600-talet riksrådet Johan Adler-Salvius, som antagligen erhöll det genom sitt gifte med den rike handelsmannen och guldsmeden Lorentz Hartmans gamla änka Margareta Skuthe[2]. Under Salvius’ besittningstid tycks emellertid tomten ha varit blott oansenligt bebyggd, ty år 1676 lät apotekaren Christian Heræus, som då blifvit dess ägare, där
- ↑ Brandförsäkringskontoret, som år 1807 af öfverstelöjtnant C. J. Nordenstam köpte det Rosenadlerska huset, förvärfvade år 1819 äfven det Kirsteinska, hvilket då ägdes af kanslisten A. Thileman.
- ↑ Hon var, då hon år 1620 gifte sig med den 30 år yngre Salvius, 60 år gammal, men uppenbarligen en kry gumma, ty hon följde Salvius på hans många utländska resor och öfverlefde honom några år. För öfrigt bevaras hennes minne genom den donation, hon i enlighet med mannens testamente gjorde till Storkyrkan af Salvius’ i Augsburg beställda präktiga och dyrbara altarskåp.
