Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

grenadiär. Af flera exempel anför jag blott dessa bägge, ty jag tror mig finna närmaste likheten emellan deras förra onda och det, hvaraf herr baron och kanslirådet Alströmer[1] så länge och ännu plågas. Jag ber fördenskull att detta genast kommuniceras med nyssnämnde herre.

Herrar Dalberg, Riben, Hedenberg, Bladh och flera medici gå nu dagligen till baron Silfverhielm och måste approbera hans kurer. Jag längtar emellertid högeligen efter att få en kort resumé på svenska om denna nya upptäckt, hvars ena parti vore historique och den andra scientifique, så att däraf må uppkomma en teori, till välgrundad öfvertygelse både för naturforskare och blotta åskådare. Jag hörer väl till de senare och skrifver allt detta ex visis, men fordrar ändå skäl till det jag ser; ännu mera lärer det fordras af Mrs les Experts, helst jag förmodar att dessa undersöka först och döma sedan. Sker detta och medlet är godt, så kan både det sjuka och okunniga publicum kureras på en gång, hvilket i alla fall vore det hälsosammaste.

P. S. Hans majestät har nyligen talt mycket om magnetismen med riksrådet grefve Bielke och med nöje åhört hans favorabla yttranden om denna nya upptäckt samt lofvat att själf komma till baron Silfverhielm, för att med egna ögon se dess verkningar. Fru baronessan Liewen vill på generaldirektör af Acrels tillstyrkande bruka magnetism för sina lama händer, helst grefvinnan Meyerfelt af densamma njutit en så stor lindring af sina mångåriga plågor, men hennes andra doktor, assessor Gahn, opponerade sig alldeles emot denna

  1. Adressatens broder Claës Alströmer, som sedan flera år tillbaka var »contract i händer och fötter».