Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/191

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

nog omnämnes ej professor Sparrman, om hvilken man från andra håll vet att han i sin praktik använde magnetismen. Om Riben säges i en biografi, att han »i ett af sina rum hade en fullkomlig elektrisk appareille uppsatt, hvaraf han betjänte sjuka, som däraf voro i behof», hvilket tyder på att han vid behandlingen af sina patienter ej uteslutande, såsom på den tiden var vanligast, använde inre medicin. Assessor Henrik Sparschuck, som så plötsligt bortrycktes af döden, var känd såsom skicklig läkare, men äfven som en glad och munter umgängesman, och olycksfallet vid Barnängen kan således möjligen ha orsakats af någon oförsiktighet till följd af upprymd sinnesstämning. Fabrikör Apiarie hette Carl Gustaf och ägde den stora mellan Danviken och Hammarby tull belägna klädesfabriken.

Innan vi nu fortsätta meddelandena om Silfverhielms underbara kurer, torde några upplysningar om baquetens inrättning och om tillvägagåendet vid magnetiserandet intressera. De underrättelser, som härom föreligga äro emellertid mycket få och ofullständiga, hvarför vi återgifva följande skildring om hur det gick till vid Mesmers analoga seancer i hans hotell vid Vendômeplatsen i Paris:[1]

»I den s. k. experimentsalen stod midt på golfvet ett rundt kar, en bagauet, af omkring 5 fots diameter och försedt med lock. På botten däri lågo buteljer så placerade, att somliga med halsarna konvergerade mot centrum, andra divergerade utåt. Alla buteljerna borde om möjligt vara magnetiserade af samma person, Karet fylldes med vatten, så att buteljerna täcktes;

  1. Om den animala magnetismen och 18:de århundradets mysticism. Af J. V. Broberg. Stockholm 1866.