Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

församlas för att sitta och rådpläga med andarna till kropparnas fromma, men som allt detta faller mig så otroligt före, vill jag icke vidare ransaka uti den nya Societetens matrikel. Dock till tjänstvillig upplysning hörer att kaptenen baron Silfverhielm och hofpredikanten baron Silfverhielm, ehuru harmoniserande uti den fysiska teorien och magnetismen, disharmoniera dock alldeles uti praxi; ty som den förre sträcker uppsikten blott till lekamligt bruk, så förbinder den senare däremot samma bruk med de mest subtila förrättningar uti andarnas regioner. Si! till så många ting kunna vi rita ut, när vi lämna de bägge enda pålitliga ledstafvarna: det sunda förnuftet och det beskrifna ordet. Dock vill jag icke fördjupa mig i ämnet. Ber nu om min trognaste vördnad på alla händer och rekommenderar mig ödmjukast.»

Af ett bref till den förutnämnde Linnerhielm tycks vidare framgå, att den andre Silfverhielms uppträdande för en tid trängt kusinen i bakgrunden och att svedenborgianismen mer än magnetismen tog Gjörwells och säkerligen flera andras uppmärksamhet i anspråk:

»Baron Silfverhielm, jag menar kungl. hofpredikanten, har nu, såsom det synes, alldeles abandonnerat Uppsala; går dock med rundt bouiteradt hår och svart frack samt frekventerar här med stor assiduité den härvarande svedenborgska fakultetens sammankomster. Den börjar nu också starkt att edera af sina arbeten, och råkade jag härom dagen att kasta ögonen på ett af dem och fann med huru mycken sorgfällighet, fast icke synnerlig propreté, lärdoms-fäderna fördelat helvetet uti sina särskilda departementer, såsom det asluktande och det träckluktande helvetet. Sättaren,