Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

in på Harmonisterna, men förmodade dock, att dessa bildade en förening af alla de åtta kategorierna tillhopa.

Den belåtenhet, som Kellgrens dikt väckte, gaf sig bland annat luft i följande den 22 oktober i Stockholms Posten införda kväde:

 (Motto:)

Difficile est Satyram non scribere.

Släck ej din eld, du ädla bröst,
Din eld för vett och smak för dygds och sannings ära.
Bemanna dig och höj din röst!
Ditt sunda snilles kraft ett utbrott syns begära.
Förhåll det ej, men gif det luft!
Far bort att hämta sundt förnuft
I stat, i kyrka och catheder!
Värt tidehvarfs dårskap dig bereder
Den skörd, kanske, du än ej ser,
Det troligt är, att dumhet, har än mer
Att bygga upp, som du skall rifva neder.
Din kallelse det är: Ack följ den stark och glad!
Tack för hvart ord, för hvarje rad,
Hvart äkta skämt ur snillets källa!
Gif dåren prustrot, att han nys,
Låt klatschen kring hans öron smälla!
Kanske till slut han för sitt vanvett rys.
Tör hända Svedenborgare
Och alla glada rimmare,
Förnufts och smaks misshandlare
Och flera än som rimma sig på e,
Så många man kan sammanpacka.
Tör hända, de en dag dig för sin hälsa tacka
Och själfva deras misstag se.
Far fort! Så modigt bröst bör icke afskräckt blifva.
Så skref man fordom Argus till:
 «När dårskap mer ej räcka vill,
 Begynn om våra dygder skrifva.»