Efterskrift.
VID läsningen af de nu lämnade skildringarna om den gustavianska mysticismen, kommer nog mången till den uppfattningen, att Stockholm under de sista decennierna af 1700-talet måtte i ovanligare grad ha varit en härd för allehanda vidskepelse och vantro. Så var också utan tvifvel fallet, men man bör ihågkomma, att Sveriges hufvudstad i detta hänseende ingalunda stod ensam utan att likartade företeelser äfven förekommo i Europas större kulturcentra. Midt i tidehvarfvets sträfvanden efter upplysning och tankefrihet stodo dessa företeelser i intimt samband med de många ordenssamfund och brödraskap, som uppkommo och ofta verkade i motsatt riktning, och helt visst har K. Warburg rätt, då han i sin bok om C. A. Ehrensvärd påpekar, hur mycket af tidens vantro stod i förbindelse med det rikt florerande ordensväsendet. Han erinrar t. ex. om hur »Rosenkreutzarnes nät — i hvilket voro inväfda
