nin fört. Hon tyckes ännu vilja förutspå, att min nådigaste herre skulle förlora två skepp, men för öfrigt har hon uti hela två månader beständigt hållit samma tungomål, som är att min nådigaste herre ännu måtte gifva en sjöbatalj, hvilken medför en större seger än den förra och vid hvilket tillfälle sex af fiendens skepp blifvit tagna. Därnäst utmärker hon ännu med lika säkerhet ett annat värf af storamiralen, som är att intaga en fästning på en ö och som efter min öfvertygelse icke kan vara annat än Kronstadt, hvarmed detta årets kampanj skulle sluta för flottan. Hon är isynnerhet försäkrad, att alla farliga händelser skola aflöpa utan att min nådigaste herre därvid blifvit på minsta sätt blesserad eller skadad, hvilket jag anser för det mest intressanta af hela spådomen och som jag beständigt önskar måtte vinna fullbordan. Sibyllan påstår äfven, att en fästning, som efter hennes beskrifning nödvändigt måtte vara Fredrikshamn, äfven utaf landtarmén blifver intagen, innan vinterkvarteren intagas. För öfrigt äro hennes spådomar om vederbörande hiskliga och äfvenså om de annalkande tillställningarna här hemma, De tyckas äga samma tragiska egenskaper som Romeo och Juliette och äro så beskaffade, att jag icke vågar anförtro dem åt papperet. Det besynnerligaste är, att till en stor del tyckas hennes profetior öfverensstämma med dem af en högre auktor[1], och denna harmoni är förunderlig. Kejsarinnans dödsfall i vinter är äfven ett af hennes påståenden samt att storfursten skall bli fången. Hon har äfven sagt förut om general Tolls dekadans, och hans efterläm-
- ↑ Den här ofvan nämnda prinsen af Hessen.
