höga damen[1]. Hon borde vara försiktig vid sina samtal med den förstnämnde, ty hon vore noga observerad. En och annan småsak, som äfven förutsades, hade redan slagit in och bidragit att öka oron i brefskrifvarinnans lättrörda sinne.
Anmärkningsvärdt i denna profetia, hvilken till en del visserligen kunde hvila på hemliga polisrapporter och gängse rykten, är i synnerhet allt hvad rör förhållandet till Ryssland. Däri låg nämligen den egentliga hemligheten af de Armfeltska planer, som riktigt betecknats såsom 'oklara'. Var man redan på spåren de öfverenskommelser mellan Armfelt, den unge konungen och ryske ambassadören, som föregingo den förstnämndes afresa? Och visste man, att fröken Rudenschöld å Armfelts vägnar skulle underhålla förbindelsen med grefve Stackelberg, för att genom honom söka finna ett stöd för de gustavianska rojalisterna?»
Armfelts med förhållandena så förtrogne biograf besvarar ej dessa frågor, men påpekar, hur intrigerna med grefve Stackelberg redan i juli 1792 voro i gång, och det är ju mycket antagligt, att mamsell Arfvidsson genom det spioneri medelst betjänter och andra individer, som allmänt uppgifves hafva satt henne i stånd att profetera, kan härom ha fått kännedom och därefter lämpat sina förutsägelser om urladdningen af det ovädersmoln, som närmast hotade Armfelt. Med det stora klientel, som sibyllan hade i hufvudstadens högsta kretsar, där politiken under förmyndarregeringen var föremål för stort intresse och ett lifligt intrigspel, var det för öfrigt för henne utan tvifvel lätt att hålla sig à jour med hvad som sades och hände, och hennes
- ↑ Ryske ambassadören Stackelberg till Catharina II.
