bådande, svarar mamsell Arfvidsson, Medan 'grönkålen', som ligger där så frodig, tröstar med att 'lif vets vinterstormar snart äro förbi', så visar sig där strax bredvid en acaciekvist, hvilken vill säga detsamma som: 'Klaga ej öfver otack, om du finner glädje i välgörenhet'.
Och åter tömmer spåkvinnan kaffegrumset i koppen på golfvet och fyller den på nytt ur den fräsande kannan.
— Nu kommer det afgörande, det tredje och sista uppslaget, fortfar hon och stirrar i koppen. Ve! Ve! Ve!
— Hvad ser ni? faller konungen in, men med bruten röst.
— En vattenväppling bredvid en patientia; ett judekörsbär fastväxt vid en asp!
— Tyd mig betydelsen!
— Vattenväpplingen ropar: 'Bitter är smärtan af den nära skilsmässan'. Patientian betyder: 'Lida kan jag — och dö'. Lägg nu härtill, att judekörsbäret förkunnar: 'Din blick är för mig dödande', under det aspen klagar: 'Förföljd af en djärf skara, o, fräls mig! (Sätter hastigt bort koppen, reser sig upp och ser Gustaf stint i ögonen.) Var på din vakt, o konung!
— Mot hvem och på hvad sätt?
— Mera än jag redan sagt är mig förborgadt eller förbjudet att yppa. Dock vill jag göra ett försök att beveka ödet, för att kunna antyda åtminstone den farliga tidpunkten. (Går till gongongen och slår på densamma ett slag, hvaraf ett starkt, länge uthållande och småningom förklingande ljud uppkommer.)
Hunden, katten och kaninen rusa upp och springa
