Teckningen ledsagas emeilertid af en kortfattad text, som, enligt uppgift författad af E. G. Posselt, Gustaf III:s tyske historieskrifvare, m, fl., är af något större intresse. Efter några inledande ord om mamsell Arfvidssons framskjutna ställning bland hufvudstadens profetissor läses nämligen följande: »Hennes bostad var belägen vid Johannes östra Kyrkogata, bredvid Drottninghuset, på samma plats där det s, k. läsaretemplet nu är uppbyggdt. Hon spådde i kaffe och hennes profetior voro oftast, liksom den grekiska Pythias, dunkla och gåtlika. Det berodde på den, som blifvit spådd, att utleta den rätta betydelsen, och det var ej hennes fel, om en oriktig tydning vållade att förutsägelsen ej gick i fullbordan. Stundom hände likväl att hon yttrade sig mer bestämdt, såsom då hon på 1790-talet förutsade tvenne militärer deras öden. Den ena skulle stupa i fält, den andra dö i pesten. På den förstnämnda gick äfven profetian i fullbordan under 1808 års krig, åtminstone efter hvad den många år honom öfverlefvande vännen försäkrade. Men denne satte det oaktadt ingen lit till att spådomen på honom skulle slå in, helst han vid sin ålder väl ej skulle komma att besöka pestsmittade länder och våra karantäner betryggade för denna sjukdoms införande i landet. Men så kom 1834 års kolerafarsot, och den gamle krigsmannen var ett af de första offer den skördade. — Gustaf III rådfrågade henne flera gånger både rörande fälttåg och riksdagar. Det är en sägen, att hon förutsagt Gustaf, det mars månad skulle för honom blifva olycklig samt att denna spådom bestämt honom, att så brådskande, efter knappt en månad, själfva den sista februari 1792, afsluta riksdagen i Gäfle.»