Den sist anförda spådomen är analog med några i det föregående omtalade och hvilar liksom dessa på sägner och anteckningar från den gustavianska tiden, medan förutsägelsen om de gamla militärernas hädanfärd tydligen är af yngre datum och af mer tvifvelaktig natur. Däremot är den meddelade lokaluppgiften att taga fasta på, såväl för dess bestämda form som därför, att den ungefär stämmer öfverens med den i berättelsen om Gustaf III:s och De la Gardies besök hos sibyllan omnämnda. Anmärkningsvärdt är vidare, att denna uppgift strider både mot Crusenstolpes berättelse om att mamsell Arfvidsson höll till mellan Ingemarshof och Bellevue och mot sägnen om att hon skulle ha bott i en liten stuga mellan Eriksberg och Humlegården, eller närmare bestämdt i ett af de två små och oansenliga trähus, som belägna i kvarteret Träskfloden och vid Västra Humlegårdsgatan (nuvarande Engelbrektsgatan) ännu funnos kvar i början af 1900-talet och säkerligen bevaras i många nutida stockholmares minne.
Sistnämnda sägen, hvars tillförlitlighet skall granskas i den slutliga utredningen af spåkvinnans hemlighetsfulla tillvaro, synes egentligen först ha uppkommit i nyare tid och återfinnes, mer eller mindre utförligt afhandlad, i noveller och andra berättelser, hvilka lämna vittnesbörd om det intresse, hvarmed hågkomsten af mamsell Arfvidsson omfattats äfven i våra dagars Stockholm.
Den till tidsföljden första af dessa berättelser återfinnes under rubriken »En qvasihistorisk stuga» i tidskriften Förr och Nu för år 1886[1]. Efter några in-
- ↑ I en serie Stockholmsbilder af Fr. Heurlin.
