Timmermansordens ägo. Han dog som vaktmästare i orden och en af dess underhållstagare år 1844 vid omkring 80 års ålder, i den lilla å Eriksbergs gård uppförda nu länge sedan rifna stuga (strax innanför grindarna till Lilla Träskgatan), han i lifstiden bebott. Sina minnen från sin tidigare lefnad och isynnerhet från den tid, han som gosse flitigt umgicks hos sin moster, har han ofta meddelat åt de i hospitalet inhysta gubbarna. En af dessa, förre artilleristen S. J. Jansson, tillhörande hospitalet sedan 1841, efter att genom olyckshändelse vid en profskjutning hafva förlorat syn och hörsel, lefver ännu, och det är på hans meddelanden många af våra uppgifter grunda sig.»[1]
Vid följandet af det här gifna uppslaget har det emellertid visat sig, att dessa uppgifter, tydligen grundade blott på hörsägner, äro sväfvande och äfven oriktiga. Af Timmermansordens matrikel framgår nämligen, att systersonen icke hette Adolf Wahrenborg utan Anders Warnborg och att han var född år 1778, hvilket äfven bekräftas af mantalslängden för år 1800 (den första, hvari han anträffats) och där han kallas »murdrängsgesällen Anders Warnborg». Äfven upp-
- ↑ Från min ungdom minnes jag mycket väl »blinde Jansson», som ledd af en annan hospitalist i hospitalets ärenden plägade ofta besöka min fader, hofintendenten J. F. Forsstrand, hvilken hade hand om hospitalets ekonomi och mot slutet af sin lefnad var Timmermansordens kansler. Tyvärr hade jag på den tiden inga intressen för mamsell Arfvidsson och uraktlät sålunda att angående henne utfråga Jansson. Ej heller begärde jag några närmare upplysningar af min fader, som var väl hemmastadd i ordens historia och mången gång, då vi på promenaderna till Bellevue och Haga passerade förbi den pittoreska gården vid V. Hutmlsgardspatan, plägade säga: “Här bodde mamsell Arfvidsson.” Förf.
