Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

giften om hans dödsår är felaktig, ty han afled enligt Ladugårdslands dödbok i januari 1852. Hans släktskap med mamsell Arfvidsson har varit en svårare nöt att knäcka, eller, som framdeles skall visas, en ren dikt; men under försöken att utreda densamma inträffade upptäckten af ett efter allt att döma ganska tillförlitligt aktstycke, grundadt på meddelanden af blinde Jansson och uppsatt af sköterskan vid hospitalet Johanna Löfberg[1], som efter mångårig tjänst pensionerades 1910 och uppenbarligen var väl förtrogen med anstaltens både person- och lokalförhållanden. Ur den särskildt för uppfattningen om den nu så förändrade trakten rätt intressanta handlingen må följande anföras: »Hvad undertecknad hört berättas af Johan Jansson (blind och utan händer), intagen å Timmermansordens hospital år 1841 i mars. Han bodde i en gammal fiskarstuga, som innehöll två rum; i yttre rummet 4 gubbar och i inre rummet en gammal sköterska på 80 år, som behöfde skötsel själf och än mindre kunde sköta andra, sade han, och utfattig på allting. Jansson anmärkte förhållandet och skaffade gumman litet kläder, som han sade af egna medel.

Fiskarstugan eller hospitalet låg norrut på Träskängen. På den tiden begagnade man sig af en genväg öfver ängen från Trebackarlånggatan, numera Tegnérgatan, till Albano vid Roslagstull. Det var på sommaren; en lördagskväll kl. 10 gick en smed med fickorna fulla af hästskosöm genvägen, men tog fel på tufvorna, så att han kom ner i dyn, sjönk och blef

  1. Handlingen har välvilligt ställts till förf:s förfogande af nuvarande läkaren vid hospitalet d:r M. Asplund.