för öfrigt förhöll sig med stugans ägare och invånare under tiden närmast före och efter köpet skall framdeles visas.
Hanna Löfbergs berätteise innehåller vidare några meddelanden om hospitalshjonens fördelning i lägenheterna och därefter följande skildring af det nu så förändrade områdets kring Eriksberg forna utseende: »Det gick en sandgång mellan stugorna med syrénhäck på sidan in på gården. Där hade Jansson ett gungbräde. Mamsell Arfvidssons stuga låg närmast Eriksbergsgatan. Går man in i trädgården från ordenshuset och terrasserna, som äro af gråsten, så ser man, då man kommit på höjden och går åt Eriksbergsgatan, en plan, som varit inhägnad af krusbärsbuskar och plommonträd, stödd af en gråstensmur åt Engelbrektsgatan, och hospitalet, som låg nedanför. På denna plan låg ett lusthus, kalladt Fåfängan. Går man från parken bakom ordenshuset genom grinden vid vattenfabriken upp till hvita huset (kvarnstugan) eller mjölnarbostället, och sätter sig framför ingången till stugan och tittar öfver Träskängen, så får man stugan till vänster, och till höger på plan stod väderkvarn. Vände man ryggen åt stugans ingång och gick rakt fram till staketet, var där nedanför en källa och en gångstig. Gick man denna norrut, syntes fiskarstugan på ängen. Vände man och gick stigen tillbaka, så kom man till en liten port i planket, som omgaf hospitalets gård. Gick man sedan rakt öfver gården och höll litet till höger, så kom man genom en port ut på Engelbrektsgatan. Det var en vanlig klinka på porten och trappsteg af flata gråstenar utanför.»
