tils, och vardt röstat om den Svenska Messan, om hon skulle blifva ståndande eller ej. Då gaf hela Rådet der sina röster till, att hon skulle hållas; undantagandes Peder Moenson, Lasse Björnsson och Hans Eskilsson, de ville icke gifva deras röster dertill; men så vardt det belefvat, att den Svenska Messan skulle hållas, och skulle man dock lika väl icke lägga platt ned den Latinska Messan. Och var det föregiſvit af vår Nådige Herre, att denna sak, skulle handlas af Rådet.
§. 2.
S. Gertruds, eller Tyska Kyrkan.
Ehuru af ållder, ibland främmande Borgare i Stockholm, Tyskar alltid utgjordt största delen; finnes icke att de haft eller behöft någon egen Kyrka; så länge man i Stadens Kyrka och de till Klostren hörande Capeller, höll Messan på Latin.
Sedan K. Gustaf I. efter Reformationen, tillåtit de i Stockholm varande Tyska Invånare, 1558 d. 3 Maji, enskildt Gudstjenst; hafva de i början, dertill fådt nyttja Storkyrkan; till dess K. Johan III. upplät dem d. 20 Julii 1570, Convent-stugan på Riddarholmen; bredevid Gråmunkarnes fordna Klosterkyrka. Tomten af Svartmunkarnes Capell, lämnades sedan d. 8 Mart. 1571, åt Tyskarne, att der bygga sin egen Kyrka. Messenius skrifver väl, att K. Johan lade grundvalen till en stor och mycket prägtig kyrka, der Dominicanernes Kloster förut stådt, och der platsen till en Kungsträgård blifvit använd; men detta kom, äfven som den tillärnade Tyska Kyrkan på Riddarholmen, alldrig till någon verk-
