Dominicus de Guzman skall vara denna Ordens instiftare, som af Påfven Innocentius III blifvit på Lateranska mötet 1215 gillad. Denna munkorden skall kommit hit till Sverige i K. Erich Läspes tid, och haft, utom på flere ställen i Riket, äfven i Stockholm ett Kloster. Detta Kloster, såsom anlagdt 1270, omtalar Biskop Spegel i sin Kyrko-historia. Messenius åter i sin Scondia, säger att det började byggas, på Norre-malm 1336; Olaus Petri, att det, genom K. Magni Erichssons försorg, blef byggdt 1335, af Stadens södra torn; och Biskop Rhyzelius i sin Klosterbeskrifning: att det är ovist, hvar detta Kloster i Stockholm legat, vid Söder-Sluss, Svartman-gatan, eller emellan Österlång-gatan och Skeppsbron; men att Svartbrödra-Klosters Kyrka, måtte åtminstone varit, der nu Tyska Kyrkan är, och att den hetat S. Gertrud.
Om icke flere än ett Kloster tillhört denna Orden; synes troligast att det legat, vid Svartmanna-gatan, som deraf ännu behåller sitt namn; och om 1547 års Charta i Koppar stucken, för vittnesgill anses, utmärkes derå både Klostrets och Kyrkans läge, långt ner på Svartman-gatan, inemot järntorget.
Vid K. Magnus Erichssons och hans Gemåls Dr. Blancas Kröning 1336, hvilken med all högtidlighet firades, skall Seraphimer-Orden blifvit instiftad, och som gifmildhet ad pios usus, den tiden var förnämsta Artikeln vid alla högtider; så blef ock vid denna Kröning ett Dominicaner-Kloster anlagdt i Stockholm vid Södra tornet eller vid pass der Tyska kyrkan nu är. (Sv. Fateburen 5:te Öpn. St. 1769. 8:o p. 143).
