teråt, hade Finnar och Tyskar, der sin Kyrka.
Svartmunkarne kallades på latin fratres majores. Deras ansenligaste Kloster var i Sigtuna, och af denna orden, skall allenast i Skenninge och Åbo, Nunne-Kloster varit inrättade. (Botin. l. c. p. 306).
Utom de inne i Staden redan nämde Kloster, Kyrkor och Capeller; hade ock Johanniter-orden sin Kloster-Kyrka derstädes, förmodeligen på Österlång-gatan, der Johannis gränd är. Den i handlingarne 1521 nämde Ny-Kyrkan, förmenes hafva varit Johanniter-Munkarnes; hvarom dock få underrättelser, i häfderne stått att igänfinna.
Uti den Relation om Biskops, Canonier-Prebende samt Kyrke- och Kloster-gods och deras Reduction, m. m. som på K. Carl XI:s befallning 1691 blifvit författad och d. 8 Sept. s. å. till K. M:t inlämnad[1], finnes anteknat: att Hans Wies fick ock behålla Præbendam Michaëlis i Stockholm, som legat under Ny-Kyrkan; emedan samma Præbenda fallit honom till, efter Westerås Recess, på hans hustrus vägnar.
Uti detta Stockholms Svartmunke-Kloster skall många undertecken skedt, vid ett Altare med ett Beläte eller tafla om Christi nedertagning af Korsset, och vid S. Matthiæ graf dersammastädes; som hade varit S. Brigittas skriftefader. En bok eller så kalladt protocoll derom,
- ↑ En afskrift deraf finnes uti Linköpings Gymnasii Bibliot. och skall vara uppsatt af C. Örnhielm, som densamma underskrifvit, tillika med S. Leyonmark, And. Engberg och Joh. Pering.
