hus börjat i förborgen att byggas, och huru mycket hvarje Konung bygga låtit; derom säger Peringsköld, för mer än hundrade år tillbaka, någon egentelig upplysning, icke hafva stådt att igänfinna.
Af de i Riket ifrån urminnes tid, uppförde gamla Slott och Fästen, kan man någorlunda döma, om byggnadssättet i Birger Jarls tid. Ofanteliga murar af Sprängd gråsten, till tre alnars tjocklek och deröfver, minskade utrymmet innom hus, till de få Salar och Mak, som behofvet och bruket, den tiden fordrade. Man vågar således tro, att det af Birger uppförde Slott, varit mera fast och säkert; än stort och Kungeligt; mera byggdt till försvar, än till pragt och ett lysande utseende. I afseende på förstnämde ändamål och att befalla öfver inloppet i mälaren, som ifrån den tiden, för ströfvande vikingar igänstängdes, anlades borgen med Torn och Fästnings verk, helt nära utmed strömmen, som då var bredare och mera farbar, för då brukelige skepp och Fartyg. Birger Jarl hannt väl icke i sin tid, att få denna byggnad så färdig, att han kunde dit inflyta. Hans son, K. Waldemar, fortsatte Slotts byggnaden, och förmenes vid slutet af sin regering, år 1272, här hafva tagit sitt säte, der hans yngre broder, K. Magnus Ladulås, sedan inrättade sin Hof-hållning. (Lagerbring S. R. H. 2 Del. p. 489).
Det förut nämde Stockholms Torn eller Kerna, af sin skapnad så kalladt, förmenar Peringsköld, vara detsamma, som finnes prägladt på Birgers mynt, med tre Kronor på ena sidan, och Götha lejon på den andra.
Stockholms Slott med underliggande län, kom uppå Hertig Waldemars andel, vid det upp-
