och fängslad, se sig derstädes instängd och bevakad.
I anseende till ett namn på Slotts-Tornen, anmärkes här utur berättelsen om de högtideligheter, hvarmed Konungens ankomst till Stockholm, efter Kröningen i Upsala, firades, nemligen: att något för afton-måltiden, d. 13 Julii 1561, såg man för tidsfördrif, flygare konst, den der flög utur svärmare-hålet, på Kinke-Tornet och ned på Slotts-backen[1].
Man har hittils uppskutit att omtala Eskilsmak; som voro fyra stora hvalf, af hvilka, tvänne de största voro på Stockholm Slott, hvardera till 9 à 10 alnar i högd, längd och bredd, så fullproppade med silfver-tackor, att dörren näppeligen kunde öppnas[2]; för att tillika nämna, huru som K. Erich, sedan han plötsligen förskingrat, hvad K. Gustaf, med så mycken hushållning samladt, derstädes hade sitt första fängelse. Det skall der hafva händt, som Palmsköld i sina samlingar intagit, att Gustaf Baner, som var Ståthållare på Stockholms Slott, en gång uti Gr. Axel Leijonhufvuds närvaro, (som var K. Johans smådräng) skall förebrått K. Erich, huru illa han förestått Riket, när han så hasteligen förstört, en snart otrolig skatt, som förut i hans fängelserum varit förvarad; att der inmom sex år, icke mera en silfvernagel var tillfinnandes. Samtalet derom, hör till sedernes historia för den tiden, och befäster den erfarenheten, att ett välde, grundat på grymhet och frucktan, sällan varar länge, och att minnet deraf, förvandlar räddhågan och en härmad vördnad, för Ty-
