Hoppa till innehållet

Sida:Stockholm, Del 2 (Elers 1800).pdf/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
70


ra de tvänne smala och kanske grunda Sunden vid Ålsten och Brödlösa, vars trängsel således, såsom rätta grunden, till berörde olägenhet, bör anses; varandes derhos märkeligt, att på denna sidan om berörde Sund, vattnet aldrig så förmärkts, på fälten hafva uppstigit, som på andra sidan skedt. 6:o Är härvid nödigt att i agt taga, att som vattnets årliga förminskning, så i Saltsjön som i Mälarn, nu mera blifvit en kunnig och utrönt sak; hvarjämte det är otvifvelaktigt, att strömmarne som löpa in i Mälaren, ditföra en myckenhet grummel och orenlighet, som sjunker till djupet, sedan vattnet blifvit lugnt, och hvarigenom sjelfva botten småningom blifver högre; så lärer det vara orådeligt, att till vattnets aflopp, uppränsa någondera strömmen här i Stockholm; hvaremot det framdeles lärer blifva oundvikeligt, att härstädes göra någon verkelig uppdämning, så framt den angelägne sjöfarten i Mälaren, skall i framtiden kunna bibehållas. 7:o Är sluteligen klart, att denna Qvarnbyggnad, förer utom annat, äfven vid infallande uppsjö den nyttan med sig, att han hindrar vattnets inlopp utur Saltsjön; emedan stenkistorne då ligga vid början af vattnets största högd, hvarest det äger minsta farten.

Af alla dessa omständigheter, ansågs således oemotsägeligt, att den i Norr ström anstälte och öfverklagade vattuverks- eller Mjölqvarns-byggnad, på intet sätt mer än tillförne, kunde göra någon uppdämning, eller hindra Mälar-vattnets fria utlopp i Saltsjön; samt att i kraft af samma skäl, sådant ej eller kunde förorsakas, om ock flere dylike verk anlades; hvarföre önskeligt vore, att man till det allmännas nytta, ville sig af ett så förträffeligt strömfall mera betjena, än ditintils redan skedt.

In-