Hoppa till innehållet

Sida:Stockholm, Del 2 (Elers 1800).pdf/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
69


någon nytta med sig, måste anställas vid inloppet, och ej uti, fast mindre nedanför strömmen, hvarest dämningen sällan är mägtig, emotstå vattnets tryckande, som då vunnit all sin styrcka: och gjöra altså 3:o Stenkistorne och pålraderne, som för Qvarnbyggnaden blifvit anlagde, icke något annat, än att vattnet, som eljest skulle löpa tågligare, om strömmen ägde sin vanliga bredd, måste nu flyta mycket stridare och häftigare genom de trånga afloppen, emellan stenkistorne; dock att lika mycket vatten efter naturens ordning i detta fallet, utlöper här på lika tid som tillförne; hvilket 4:o deraf så mycket mera bestyrkes, att längden på Norre ström, emellan öfre sidan af Norrebro, till den nedre eller Slagtarebron, vid hvilken Qvarnarne ligga, är 100 alnar, så att vattnets lodrätta eller perpendiculaire fall på samma distance, blifver mera än 5 alnar; hvaraf äfven följer, att om vattnets lopp vid Qvarnarne, neder om bron skulle dämmas, vore nödigt att sådant skedde till den högd, att vattnet stege 5 alnar tillbakars, innan dess strida lopp kunde hindras: och derest man alldeles vore sinnad att genom hålldammar utestänga Mälarns vatten ifrån Saltsjön, skulle samma hålldammar uppföras, till 10 alnars högd, innan vattnet i samma proportion på 1 mils längd ifrån Stockholm, kunde stiga 1 tum högre, än det var, förr än dammen gjordes. 5:o När man betragtar Mälarns stora längd, de många vattusamlingar och fjärdar, samt öar och sund som finnas deruti; och derjämte besinnar, huru många strömmar utgjuta sina vatten i denna sjö; så skall man lätteligen finna orsaken, till vattnets uppstigande, på de låglänte platser, innan det hinner flyta hit neder åt Stockholm, besynnerligen som det alt, dessförinnan måste passe-

ra
E 3