Bureus:” har sitt namn af den åsen som ligger vid grinden, och fäster ön vid fasta landet[1].
Om tvisten emellan Ärke-Biskopen i Upsala och Biskopen i Strengnäs, 1288, till hvad Stift, Stockholm Stad med Äsöna, borde lyda, är i Capitlet om Stockholms Stads första anläggning berättadt: att deraf sluta, att Åsöna då redan varit så bebyggd, att kunna föranleda till denna tvist; strider emot hvad häfderna derom berätta. Staden hade denna Ö till mulbete: Sunnan för Staden, der bysens fä gick 1306, omtalar Rimkr. p. 91. och 1436, att Danskarne röfvade Borgerskapets boskap, utan för Södra tornet; (p. 222) m. m., som här nedanföre kommer att anföras, angående malmens bebyggande, och närmare uplyser detta ämnet.
Det lilla Näs som förut sammanbandt Agnefit med Åsöna, utgör nu, så väl, genom den, af Olof Haraldsson öpnade väg, ur Mälaren till hafs, Konungs-sund sedermera kallad; som medelst Södra Strömmen och Sluss-grafven, små serskildte Holmar, som kunna utmärkas under namn af Qvarnholmen och Slussholmen. Uti den beskrifning öfver Sverige af And. Bureo författad, intagen i Henr. Soteri Svecia (Lugd. Batav. 1633, 16:o) säges Södermalm vara belägen, in littore peninsulae Toren (Söder-Törn) och Mart. Zeillerus i sin Beschr. der Königreiche Schweden, Ulm 1652, 8:o, p. 146, säger att Stockholms Södra Förstad heter Toren.
§. 2.
Uti R. Råds Privilegier af den 26 Maji 1436, gifves Staden Åsöna, med allom gamlom tillägom, och Sunnersta Qvarnarne med Strömmen, emellan Staden och Åsöna. Uti K. Christophers Ö. Br. af 1442 och 1444, fri fägång på Åsöna: Uti K. Gu-
- ↑ Loccenii Lexicon Juris Sveo-Gothici. 1665, p. 20.
