VI. CAPITLET.
Om Kongl. Artillerie-Gården, Tyghusen och Fyrverkerie-Laboratorium, m. m.
1. §
Om stora Arkliet på Stockholms Slott, är redan i anledning af åberopade allmänna handlingar något nämt, i beskrifningen om Arsenalen och Kongl. Slottet.
Det ålåg i synnerhet Regeringens vårdnad i Forntiden, att försvara Stockholms Slott, och hvad med dess Fästningsverk gemenskap ägde, hade Slottslofven att besörja; men Stadens enskilte försvar, tillkom Magistraten och Borgerskapet, som hade Stadens nycklar i förvar. Man finner ock af de älldste Stockholms Stads räkenskaper för år 1431, att Stockholm då redan haft, ej allenast Styckgjuteri, canoner och krut; utan äfven Byssemästare och Byssegjutare på ordentelig Stat; äfven som sitt egit byssehus. Helmich var Byssemästare i Stockholm, tio år för Rodenborg, som dödde 1440. År 1464 var Stockholm försedt ej allenast med Krutvapen; utan ock med allt, som till deras tillverkande fordrades, långt innan den tid, våra Häfdateknare förmodat att krut och Skjut-gevär, varit kände i Sverige[1]. Mörsare skall varit de älldste Skottvapen, sedan krut begynte att nyttjas. De kommo i stället för de gamla Tormenta eller Stenkastare. Vid Artilleriets förbättrande och fullkommande, har det mot vanligheten så tillgått, att man nedstigit ifrån det större till det mindre[2].
Det berättas väl, att på Brunkeberg, der Styckgjutaregården sedan blifvit anlagd, skall Sten Sture
