Sida:Stockholm, Del 3 (Elers 1801).pdf/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
112


haft sitt Tyghus, elier Rustkammare[1]; men ehuru dermed må vara, är dock utan allt tvifvel, att äfven skyttet som utgjorde den betydeligaste delen af stora Arkliet, förvarades på Kongl. Slottet. Tolf Apostlar som sköto stenlod, samt tvänne ännu större Stenkastare: Dyfvel och Dyfvels moder, gutne under K. Gustaf I:s regering, förmodeligen af Gilius Pakett, som då var Byssegjutare, med Arkliemästare fullmagt; upptages i räkenskaperne öfver Arkliet på Stockholms Slott, för år 1550[2]. Under K. Carl IX:s tid och sedermera, förvarades på Stockholms Slott, något ovanligt stora kulor, hvilka i räkenskaperne 1603, 1607, ibland hänföres till ihålige loden, stundom åter, under namn af runda lod. Af dem vägde ett 3 Skep:d 14 Lispund, det andra 3 Skep:d 5 Lispund och 3 mark., samt trenne stycken, 13 Lispund och 10 marker.

Troligt förekommer dock, att för stora Arkliet, sedermera något tjenligt ställe, utom hvad på Slottet förvarades, blifvit utsedt. Uti K. Donations brefvet d. 5 Mart. 1640, då Stockholms Stad fick en del af Ladugårdsgärdet till boningsplatser, skänktes Staden tillika, de öfverblefne tomter af Bysseskyttargården på N. malm, som förmodeligen var en del af Rännarbanan. Men att krut, kulor, granater, musqveter och flere Ammunitionssorter länge förvarades på Slottet, intages så väl, af den uppsatts på förrådet vid Stockholms Slotts Arklie och Rustkammare, som K. Krigs-Collegium till Konungen afsände d. 14 Maji 1678; som af K. br. till Krigs-Collegium af d. 17 Maji 1697, att låta transportera förvarade Arklie saker, utur hvalfvet vid Slotts vattuporten. (Se 1 del. p. 334). Ibland uppgifne förslag dertill, gillade K. M. d.

18
  1. Bång de monte Brunconis, p. 56.
  2. Adlersparre l. c. p. 241.