vit lossade, som der nedanföre vid Sjön, varit placerade.
4. §.
Laboratorii beskrifning på Ladugårdsgärdet, fordrar här förut några samlade underrättelser, tjenande till uplysning om Svenska Artilleriet och hvad i älldre tider kallades fyrverk.
Att Berthold Svartz, en till födelse-ort, lefnadstid och andra omständigheter, föga känd Tysk, mot slutet af 1370-talet skall uppfunnit konsten, att tillverka krut; har varit en så allmän, som oricktig mening. Stats-Rådet Gram, har bevist att både skjutgevär och krut, åtminstone 50 år förut varit kändt och nyttjadt i Europa, och man saknar nu mera inga bevis eller anledning, att föra dess uppfinning och bruk, både till långt älldre tider, och till en helt annan verldsdel; eller till den del af Asien, som vi med ett allmänt namn kalla Ost-Indien[1].
Krutmakeriet förmenes kunna hafva gifvit anledning, till bränvinets införande i Sverige, hvartill det fordrades i älldre tider. I våra häfder nämnes första gången bränvin, af sådan anledning. På 1460-talet, hade Stockholms Stad, en Pulvermakare, Mäster Berend; och ibland andre Stadens utgifter, finnes i räkenskapsboken 1469 och 1470 afförde 4 örtuger, som Mäster Berend fått för bränvin till krudh[2].
Uti K. Erich XIV:s tid omtalas i handlingane flere slags fyrverk, såsom fyrkulor eller fyrbollar, storm- och fyrkransar, handkulor, springkulor, granater; äfven väl Fyrverkare och personer som förstodo konsten, att tillreda förgift med rök, hvil-
