räknat ifrån d. 1 Apr. 1792, till honom, hans arfvingar och rätts innehafvare afstådd, med villkor att småningom anlägga en Engelsk trägård; att uppdraga stenmur åt Gröna- eller Norra gatan, till någon viss del, af det belopp, som svarar emot Humblegårdens afkastning, hvilken under de 12 sistledne åren, utgjordt, circa 180 R:dr; underhålla planken åt den Västra; i stånd sätta lusthuset och Trägårdsmästare-bostället; och alltsammans efter de 30 årens förlopp, utan vedergällning återställa.
En del af Humblegården är ock sedan från allmännn promenaden afskild och till en Engelsk trägård instängd och hägnad.
IX. CAPITLET.
Ladugårdslands Brännerier.
Sedan man i det föregående nämt om flere Kronans hus på Ladugårdslandet, torde man, utan att falla in i Bränneriets vidsträckta historia, med några ord böra omtala, att ibland Kronans Brännerieverk i Stockholm, voro 1777, förutan Tanto på Södermalm, och ett på Kungsholmen, äfven 2:e på Ladugårdslandet.
Vid inrättningen af Kronobrännerierne 1775, trodde man att deras antal, skulle med en kostnad af 30 t:r guld, kunna inskränkas till omkring 30 st; vid medlet af år 1776 steg Kronobränneriernes antal till 42; år 1777 inemot 50, och omsider de följande åren, till något öfver 60; vid hvilka regale verk, hela afbränningen merendels höllt sig omkring 250,000 tunnor Spannemål och öfversteg aldrig 300,000 t:r.
Störste delen af desse brenneri inrättningar blefvo dock onyttige, vid början af 1788, då bränvins hus-behofs arrendet tog sin begynnelse.
