År 1791 drefves ännu 46 serskildte Brännerier för Kronans räkning.
Uppå Stats-utredningens betänkande bifölls 1793, att Kronans Bränvins-tillverkning skulle inskränkas, till det qvantum som med trygghet kunde afsättas; och sedan derpå afgått, hvad de arrenderade Brännerierne producerade, skulle återstoden tillverkas, vid så många och så fördelagtigt belägne Kronans egne verk, att de öfrige kunde nedläggas och till Statens nytta försäljas.
Kronans Bränvins afsättning, blef då inskränkt till Stockholms Stad; hvarest Bryggare-Societeten förmodades tillverka 300,000 kannor bränvin af de 800,000 kannor, som Stockholm ansågs behöfva; samt till Götheborgs och Bohuslän, som icke ingått i husbehofs-arrendet, jämte Städerne Wisby, Nystad och Raumo. För nämde län tarfvades 700,000 kannor och för besagde Städer 30, à 40,000 kannor bränvin; så att hela beloppet, som räknades af Kronan kunna föryttras, besteg till 1,200,000 kannor bränvin; hvartil omkring 60,000 t:r Sp. årligen kommo att användas. Sedan af detta Sp:s qvantum blifvit afräknat, hvad vid de arrenderade Brännerierne, Gripsholm, Furusund, Srömstad, Brinkebergs kulle afverkades; ansågs bristen för Stockholms Stad af 100,000 kannor, lätt uppfyld, genom en måttelig tillverkning vid ett enda af Stockholms då i gång varande sex Brännerier; hvartill Ladugårdslands Bränneriet utsågs, såsom det störste och bäst belägne. Men om det icke skulle medhinna, att förse både Stockh. och Götheborgs bristande brännevins-behof, kunde Kungsholms eller något annat dertill tillika drifvas. Alla de andra Krono Brännerierne i Stockholm, utaf hvilka lilla Ladugårdslands Bränneriet var borrtarrenderat till i Sept. månad 1793, skulle sedan försäljas. — Här-
