Att Staden ifrån älldre tider icke saknat de inrättningar, som för subsistencen voro nödvändige, och tjente till beqvämlighet för allmänheten, till erhållande af föda och uppehälle; bestyrker äfven de i gamla handlingar nämde Köttmangare, Sildomangare, Sumpfiskare, m. fl. Således betaltes tomtören 1550 för 8 Köttmånga-hus på Gråmunkeholm 16 mark; äfven som för Slagtarebodarne Västan till, utan för skantsen. Uti tomtöre-boken för 1553, nämnes Slagtarbodarne vid Söder port och utom Skantsen. Utaf en gammal Embetsbok på alla Handtverkare och skrån 1636, hade på Södermalm 25 Sumpfiskare sig antecknat på Accisen. Men att Slagtarehus och Fiskaregång varit der de nu äro, så länge Strömmen var segelbar, är icke möjeligt, att föreställa sig. Sedan Strömmen i medlet af 17 årahundradet icke mera till genomfart kunde nyttjas; hafva icke allenast stränderne; utan ock sjelfva Strömmen, utom flere hus, såsom et gammalt förstördt Slipverk, till nyssnämde Näringars beqvämlighet blifvit inkräcktade, och stora, rymlige byggnader deröfver uppförde, än af trä och än af sten.
Fiskarehuset vid nedre bron ombyggdt af sten, är öfver 60 alnar långt, med sin så kallade bräd-Sumphamn, och å andra sidan bron, en flottbrygga, vid Fiskarehamnen. Södra Slagtarehuset af samma längd, till hvars ombyggande, emellan bägge broarne, sedan det med Qvarnhuset och Fiskarehuset afbrändt d. 7 Oct. 1691, anordnades 1698 20,661 D. 24 öre K:mt, att af Stadens andra medel, utöfver byggningsfonden, besörjas (K. Br. d. 11 Jul. 1698). Detta Slagtarhus byggdes å nyo af sten 1788, och tyckes sakna den soliditet, som behofvet och kostnaden fordrat.
