III. CAPITLET
Om Slussen.
Söderström blef som förut sagt är, kallad Konungssund, sedan Norrske Kung Olof Haraldsson der hade öppnadt en väg, för att med sina skepp komma ur Mälaren till hafs.
Att Norr- och Söder strömmar, af ållder varit segelbare utan Sluss, synes af flere Historiska berättelser; och kan äfven deraf slutas, att skillnaden emellan Mälaren och Saltsjöns vattuhögder ej var större, eller vattnets lopp hastigare, på en lång och jämn slutning, än att fartyg kunde segla både upp och neder. Men efter Stadens anläggande, bebyggande och utvidgande; och sedan Mälarens friare utlopp genom desse Strömmar, mer och mer tilltäpptes, medelst byggnader på sidorne, Vattuverk i sjelfva strömdraget, utpålningar, fyllningar, m. m. fick vattnet i måhn af en ökad trängsel, ett häftigare lopp vid hög flod i Mälaren, och gjorde omsider en Sluss nödig.
Ordningen fordrar att här först nämna, hvad Stockholms Stads gamla Privilegier och bref, om desse vattudrag och i synnerhet Söderström förmäla. Enligt Stadens Privileg. af d. 7 Maji 1636 5. §. fick ingen byggning byggas på Dammen, eller broarne på Norr eller Söder. Uti 2. §. tillades Staden den Sunnersta Qvarnen och Strömmen, imellan Staden och Åsöna; med det villkor, att Staden uppdragit och tillägnat Kronan den Qvarnen Nordan om Staden näst Helge-ands-huset, som Staden fordom frångången vardt.
Ibland de förmåner och förläningar, hvarå Staden erhölt Riksföreståndaren Sten Sture den älldres och R. Råds Ö. Bref 1470, nämnes Norr och
