udds tullplats och Ladugårdsgärdet, under Stadens Domstolar; af samma beskaffenhet är jämväl den, bredevid Biskops-udden liggande, så kallade Waldemars-udden, hvarest för Stadens räkning mantalsskrifningen årligen förrättas; hörande det öfrige till Landet; således lyder den tract, som emellan både djurgårds-portarne å Waldemars-ön finnes, till Landet; det som derefter förekommer, vänster om vägen, äfven till Landet; men höger om vägen till Staden, så långt Båtsmans-tomterne räcka; det öfrige som derefter på Waldemars-ön vidtager, till Landet, dock Waldemars-udden undantagen: Ladugårds gärdet åter till Staden; men de tjll Ladugårdsgärdet stötande bebyggde tracter, såsom Surbrunn, Kaknäset och Tegelviken, till Landet.
År 1760 och än vidare 1767, besvärade sig Djurgårdens invånare, hos Magistraten deröfver, att de saknade tillförsell, som förorsakades deraf, att Uppsyningen hindrade Skärgårds-allmogen, att lägga till vid den så kallade allmänna bryggan vid Djurgården, och det af den anledning, att den icke var någon priviligerad handels-hamn; hvarjämte de i synnerhet anförde: att de utom djurgårdsgärdesgården boende, till föllje af Resol. d. 8 Sept. 1736, skola lyda under Stadens Jurisdiction, samt der erlägga sina Krono-utskyllder; yrkandes tillika att få en gata reglerad.
Här öfver hade Handels- och Byggnings-Collegierne ytttat sig: att Invånarne på Djurgården, hörde under Lands-jurisdiction; att de genom en egen Handels-hamn, skulle betaga Staden en nödig tillförsell; hindra tull-bevakningen, m. m. och beträffande gatan; så vore den så mycket mindre möjelig att inrätta; som allt vore förut dervid, oordenteligen anlaggdt, samt att större delen af platsen tillhörde Amiralitetet. Härvid har det ock allt
