uppbäres antingen vid Ladugårdslands-tullen eller vid porten till Djurgården, som vanligen kallas Blå porten.
Vägarne leda nu till alla på Djurgården och Valdemars-ön belägne ställen, såsom Ropsten, (der man ropar efter färjan till Lidingön), Fiskartorpet, Tegeludden, Surbrunnen, Blockhus-udden, der ett Tull-Contoir är, och till de kring Stränderne varande Kronans Kruthus, samt till de många små enskildte egendomar och kringspridde Näringsställen.
Utom vägen öfver nu varande Djurgårds flottbro, finnes den i beskrifningen om Ladugårdslandet omtalte väg till Djurgården, Norr om Spensiska egendomen och de så kallade Pestgrafvarne, i continuation af nya Qvartersgatan, på Tillaei Charta anvist, med en särskild Djurgårdsport, samt väg till Laboratorium, med en bro, derifrån öfver viken, till Valdemars-ön; som derstädes nu mera icke finnes.
Om detta varit älldste stället för öfverfarten till Djurgården, eller om Landvägen blifvit nyttjad, omkring Djurgårds-viken, och bron öfver vattudraget emellan Valdemars-ön och Djurgården; ehuru mycket längre och äfven besvärligare, i de tider då så få vägar, voro uppbrutne och beqväme; kan icke med någre skjäl af Handlingar afgöras eller bestyrckas.
På samma Charta är en bro öfver Uggle-Sundet utmärkt, som kallas: Fiskartorps-bron på Djurgården, uti Råds-protocollet för d. 18 Mart. 1737, då till samma bros i stånd sättande, anslogs af Kronans medel 200 dr. S:mt.
24. §.
På Valdemars-ön är väl ingen särskildt Kyrka byggd; men allmän Gudstjenst hålles dock der, af Ladugårdslands Prästerskap, uti en, större sal på
