kelig måtto blifvit ökade; m. m. som skall truga sjelfva afvunden att vittna om hans ära.
Magistraten och Borgerskapet, att ådagalägga sin oförgäteliga tacksamhet och tillgifvenhet, för en så högt förtjent och ällskad Styresman, lät i Rådhuset uppsätta hans Portrait af en Mästares hand, uppresa hans bröstbild i hvit marmor på Beursen, af Sergel förfärdigad; inlöste Tessinske Palatset till boningshus för honom och efterkommande Öfverståthållare, och lät efter hans död slå en Skådepenning, att bibehålla honom i vördsam och kär åminnelse. Den visar å ena sidan hans bröstbild med namn och titlar och på frånvända sidan innom en Lagerkrans läses:
Factis animoqve mereris, och uti exerguen: Post mortem 1791. Urbis amor.
Han blef Svea Rikes Råd 1775 och innehade samma Ämbete till 1789, då Råds-Ämbetet afskaffades.
Under hans sjuklighet förvaltades ämbetet någon tid af Hans K. Höghet Hertig Carl, och äfven af Presidenten Gr. Munck, ifrån d. 11 Febr. 1789, till d. 11 påföljande Maji, i synnerhet hvad Politie och Militaire detaillen tillhörde. Under hvilken tid d. 20 och 21 Febr. händelserne inträffade, som i vår Historia alltid blifva märkvärdiga.
När R. Rådet Baron Sparre, återvunnit hälsan, tillskref Konungen honom d. 11 Maji 1789, deri orden bland annat lyda: ”Vi anse för öfverflödigt att förklara Eder, både vår oro, under fruktan att förlora Eder, och vårt nöje, att se Eder tillbaka, uti utöfningen af de Ämbeten, vårt nådiga förtroende Eder uppdragit, och hvarmed J beredt Eder, jämte fortfarandet af de tankesätt, hvarmed Vi Eder omfamnat, jämväl Fäderneslandets och Hufvudstadens oförgäteliga erkänsla.”
