i Stockholm, Upsala, Norrköping, Götheborg, Åbo och Viborg. Den samma blef ock bibehållen i Reg. Ord. 1660.
Men Stockholms Stads och Magistratens inflytelse och deltagande i Rikets allmänna ärender, enligt politiske lagar och författningar och i anledning af de märkeliga händelser, som i älldre och senare tider, sig i Hufvudstaden tilldragit; äro icke de ämnen som höra till denna afhandling.
2. §.
Magistraten hafver af ållder vanligen bestådt af 4 Borgmästare och 12 ordinarie Rådmän, hvilket sednare antal likväl, stundom blifvit inskränkt; stundom förökt; än till 14, än till 16, och omsider med gjöromålens tilltagande, ända till 20[1].
Enligt Stadslagen bestod före 1470, Magistraten till hälften af utländske män, eller Tyskar, enligt K. Albrechts förordnande; hvilket i anseende till de skadelige följder, veld och oskick, som sådant medförde, under främmande Konungars regering, och då en myckenhet utlänningar, vunnit Borgare-rätt, nyssnämde år, på Borgerskapets anhållan, blef ändrat och upphäfvit; då tillika förordnades: att alla märkeliga och ansvarige ämbeten, i allmänhet, skulle med skickelige Svenske män besättas.
Stadens Tänkeböcker förmäla, huru som årliligen 2:ne Borgmästare utnämdes, som för året, hade ordet, eller voro ordförande; en rättighet som nu tillkommer Justitie-Borgmästaren, då allmän Rådstufva hålles, och hvarje Borgmästare i sitt Collegio. Deraf inhämtas äfven, att icke alle-
- ↑ Magistraten tillöktes 1757 med 4 ord. Rådmän, 2:e i literate och 2:e i illiterade Classen, 1 Notarius och 1 Cancellist. K. br. d. 11 Oct. 1757.
