1728 d. 1 April vid ett Borgmästare-val, anmältes att Konungen önskade det Neresius måtte få rum på förslaget; men Borgerskapet vägrade det. K. utnämde ändå Neresius (Nerés), som sedan blef Cancellie-Råd.
1766 d. 31 Oct. utfärdades förklaringen öfver 1727 års val-method, som betog Magistraten både Val-rättighet och Exclusions-rätt, hvilket ytterligare blifvit faststäldt d. 4 Jul. 1792.
Den rättighet Öfverståthållaren ägt, att årligen undersöka och examinera, huru hvar och en sitt Ämbete i Magistraten vårdat, då med de, dem ålagde göromål, de förändringar gjordes, som nödige pröfvades[1]; hafver så i anseende till Rådmännens förflyttande till ledamöter i Stadens Collegier, som vid vissa syslors besättande och andra tillfällen, af Öfverståthållarne såsom en oskiljacktig rätt, ifrån en Stadens, Magistratens och Borgerskapets Styresman och Förman, alltid blifvit försvarad och bibehållen. Det är sagt, om R. R. och Öfverst. Baron Sparre, att han var skild ifrån den Regerings-lystnad, som vill styra allt; men att icke hindras fullgöra det som tillhörde hans ämbete; derom var han nogräknad, och skulle icke med liknöjdhet ansedt, om den myndighet som dertill fordrades, blifvit honom betagen[2].
Utom Rådhus Rätten hafver ock af ållder varit 3:ne Underrätter; en i Staden och en i hvardera Förstaden; som bestådt af en Rådman, en Ordinarie Kämnär och en af Borgerskapet; med en Notarie. De äro efter senare författningar ökte till 4; då 2:ne på Norremalm blifvit inrättade, under namn
