af Norremalms Östra och Norremalms Västra Kämnersrätt[1]. I Hallrätten är ock en Rådman ordförande.
Borgmästare och Råd tillades magt och myndighet, att med Ståthållarens inrådande, förekomma och råda böter, på hvad som emot lagen och Stadens välfågne Privilegier, eller goda seder, ske kunde. Äfven att dömma efter samvete, der ingen klar lag fanns. Ifrån Rådstugu-Rätten i Stockholm, hade ingen rätt att vädja till Hofrätten, med mindre sakens capital, sig öfver 300 D:lr extenderade, och från Kämners-Rätten under samtelige Rådet, om saken ej steg till 30 D:lrs värde. (Dr. Christinas Privileg. d. 10 Mart. 1636).
Magistraternes rättighet att tillsätta Städernes enskildte betjente, utan intrång af Konungens Befallningshafvande, är i mångfaldige Resolutioner på Städernes besvär ifrån 1660 till 1720 stadgad och förvarad, samt för Stockholms Stad särskildt, uti flere af framfarne Konungar, utfärdade Privilegier; men Öfverståthållare Instr. af d. 16 Febr. 1776, samt K. br. d. 25 Jan. 1774, tillägger Öfverståth. vid Stadens tjensters besättande, den myndighet, som en så hög Ämbetsman och Förman, innom det verk, honom åligger att styra, icke skäligen synes böra sakna. Ingen författning är af sin ållder ensamt så fullkomlig, att den icke kan fordra en efter tider och omständigheter afpassad rätte!se och förbättring.
3. §.
Flere inkomster hafva af framfarne Konungar blifvit Stockh:s Stad förlänte; så väl till Magistra-
- ↑ Om de districter som höra till Norra Förstads Östra och Västra Kämnersrätt, samt om gräntseskillnaden emellan Stadens och Södra Kämners-Rättens lagsaga; se Flintbergs Lagf. Biblioth. 4 D. 4:o, p. 96, 99—101.
