Det är i det föregående nämt, att Mälaren i älldste tider stigit ända upp till Järntorget; att Södra Stads-porten då varit i Tornet der ofvanföre; att den sedan i början af Sexton årahundradet blifvit flyttad till brädden af Qvarnströmen, och att vägen igenom det der utanföre belägne inre tornet, gådt öfver en Vindbro till det yttre, som legat emellan den nu varande Slussen och Järnvågen. Mera än en bro kan icke hafva varit öfver Strömmen, så länge farten derigenom var fri och öppen, hvilken och då med Vindbrygga nödvändigt varit försedd. Om södra bron och dess ållder är i 2:dra delen, p. 132 och 133, redan nämt.
När nedre bron vid Saltsjön först blifvit anlagd, kan af det följande någorlunda slutas. Af 1547 års Charta, så väl, som af en annan, hvilken förmenes vara sedan 1640 författad, efter Ladugårdslandet med sin reglering, derå finnes teknad[1], intages; att blott en bro varit öfver hvardera Strömgrenen. Baron Rosenhane, Öfverståtståthållare 1652, skall föranstaltat, att Nedre Järnbron, som går öfver Söderström till Slussen blifvit byggd, sammaledes den öfver Södra grafven, nu Järnvågen[2]. Detta ämnet tyckes dock närmare uplysas, af Konungens bref till Öfverståthållaren Gr. Gyllenstierna af d. 4 Junii 1698, som här intages:
”Vi hafve bekommit Eder i dag daterade skrifvelse, hvarutinnan J i underd. andragit, huru som Högstsalig H. K. Maj:t vår högtälskade Herr Fa-
