der i lifstiden, hafver gifvit Dess munteliga tillstånd, att vallen på båda sidor om Söderport måtte nedrifvas och till Stadens tarfvor användas; varandes så mycket nödigare, att bemälte vall må blifva planerad, som den gamla bron öfver Söderström kommer att rifvas och uppbyggas af nyo, och under den tiden att bron står under byggnad, ingen annan körväg är, emellan Staden och Södermalm, än öfver denna vallen; kunnandes jämväl af den samma till brobyggnaden tagas nödig fyllning. Dessutom andragen J i underd. huru som nödigt är, att till bemälte bros uppbyggande och hvalfvens förfärdigande i god tid uppköpes sandsten, på det arbetet icke må stanna af brist på materialier, när man skrider till byggnaden; och som J för den skull hemställen Vårt nådige välbehag, om icke vallens planerande nu strax må företagas; så vele Vi dertill hafva gifvit Vårt bifall och samtycke” m. m.
Härtill bör ytterligare läggas, att Konungen uti svar till Öfver-Ståthållaren d. 11 Julii samma år (1698), angående de nödvändige byggnader som med det första skulle komma att företagas, gillade det insände förslaget till bron, nedan för Qvarnhuset alt intill Järngrafven, öfver hvilken kommer att blifva körväg, emellan Staden och Södermalm, enär den öfre bron, för dess bofällighet, nederrifves; hvartill den erforderliga summan af 7662 Dal. 16 öre K:mt skulle tagas af Stadens andra medel, utöfver byggnads-fonden.
Häraf synes, som denna bro då först blifvit anlagd eller åtminstone då först inrättad till körväg, sedan inre Tornet förut 1695 blifvit nedertagit, hvarigenom älldsta vägen låg.
Den gamla eller öfre bron, som enligt nyssnämde K. br. 1698 skulle då af sten med sina
